Såhär fint skrev anrika Orkesterjournalens recencent Mats Hallberg  om Clermont Avenue: 

"Vokaljazztrio bildad för nio år sedan, vars devis lyder retroglittrig yta med undersökande djup. Aurora Brännström har tillsammans med sin make Ludvig Lundgren gjort föreställning om Marilyn Monroe och driver burlesk-projekt. Inspiration till Clermont Avenue kommer från vistelse i Brooklyn. På skivan återfinns tio låtar ur amerikanska standardrepertoaren, samtidigt självständigt och troget tolkade. Brännström modulerar sin tonsäkra röst, låter den anta attraktiva skepnader, sväva iväg och sträcka ut. Bakgrunden som utbildad klassisk vokalist märks emellanåt, vilket ofta innebär spetsigt vasst uttryck, delvis på bekostnad av det ömsint lena. Stilenlig vokalkonst matchas superbt av bländande samspel piano-bas i exempelvis I can't give you anything but love och Puttin on the Ritz, med avsevärt drag i sist nämnda alster. I avsaknad av batterist blir basisten Mårten Korkman betydlig mer involverad än i normalfallet när vokalister ackompanjeras. Basen träder fram med pregnanta intron, flera fina stick och blir en dynamisk tillgång. "Melodiattributör" Ludvig Lundgren leder tanken i sina mest styva stunder till förebilden Horace Silver. Noterar charmerande mix av sprittande swing och romantiskt stuk. Do you miss New York? är ett av flera guldkorn med doft från en svunnen epok. I en Legrand-ballad framställs melankolin ytterst trovärdigt. Trion förmår navigera rätt i vad somliga skulle anse vara söndertröskad mylla, undviker begåvat den frestande fällan bestående av enbart glättighet."